Chokopudding

För en tid sedan överraskade Jan mig med en av favoritefterrätterna från barndomen: chokladpudding! Riktig Jacky Makupala. Jag kunde inte riktigt minnas när jag senast ätit det, men smakminnet hade inte svikit och lika gott var det fortfarande. Chokladpudding är inte svårt att göra själv heller, så igår gjorde vi ett försök att förnya vår dessertrepertoar. Helt problemfritt gick det kanske inte, men gott blev det!

Chokladpudding (4-6 portioner)

8 dl mjölk
1 dl maizena majsstärkelse
1 dl kakao
1 dl socker
1 ägg
2 tsk vaniljsocker

Blanda mjölk, maizena, kakao, socker och ägg i en kastrull. Sikta gärna kakaon för att undvika klumpar. Sjud under omrörning tills krämen blir tjock, smaksätt med vaniljsocker.
Häll upp i portionsskålar eller en större serveringsskål. Ställ kallt och låt puddingen stelna lite.
Serveras som sådan eller med exempelvis vispgrädde eller bär.

Vår tanke var att lägga puddingen i en form för att sedan stjälpa upp den på ett serveringsfat. Det lyckades inte riktigt, puddingen ville inte lossna från formen. Vi fick servera från en större dessertskål i stället, men det gjorde ju inget :) upptinade hallon passade riktigt bra till!

Grekisk kväll

Igår hade vi vänner på besök, vilket gav mig en utmärkt orsak att
testa nya recept och göra sådant jag aldrig gjort förr. Kvällen var grekiskt inspirerad och måltiden bestod av olika smårätter, så som grekiska köttbullar, kyckling, klyftpotatis, fyllda champinjoner, stekt zucchini med tomatröra, halloumiost, soltorkade tomater, tzatsiki och lite bröd. Skön kväll, och jag är rätt så nöjd med vad jag åstadkom. Tänkte dela med mig av recepten på det jag tillredde själv. För de små tillbehören anlitade jag matbutiken.

Grekiska köttbullar

400- 500 g lammfärs
2 dl skorpmjöl
2 dl vatten
2 ägg
2 tsk salt
1 lök
lite grovmalen svartpeppar
2 tsk timjan / oregano
75-100 g fetaost

Lägg skorpsmulorna och att svälla i vattnet en stund, och fräs under tiden den finhackade löken så att den mjuknar lite. Blanda ner kött, lök, ägg och kryddor i skorpsmulesmeten och rör till en slät deg. Rulla köttbullar, ca 24 lite större bullar. Gör hål i bullarna och tryck in en fetaostkub i varje och rulla dem sedan släta igen. Stek i lite olja tills de är genomstekta.


Yoghurtmarinerade kycklingfiléer

4 st kycklingfiléer

Marinad:
1 dl naturell youghurt
1 msk tomatpuré
2 st vitlöksklyftor
0,5 tsk timjan
0,5 tsk rosmarin
0,5 tsk salt
1 msk brunt socker (farin/muscovado)

Blanda alla ingredienserna till marinaden i en skål.
Lägg kycklingfiléerna i marinaden och låt marinera i kylskåp 1-2 timmar.
Ta upp filéerna ur marinaden och stek på båda sidorna ett par minuter. Efterstek på svag värme ytterligare ca 10 minuter.

Innan jag lade kycklingen i marinaden skar jag dem i lite mindre bitar, eftersom jag serverade dem som plockmat. Hela filéer kan ju serveras som huvudrätt med ris, wok eller något annat lämpligt tillbehör.

Små tilltugg

Lökfyllda champinjoner
Ta bort foten på champinjonerna och fyll med fräst lök kryddad med örter. Örtsmakande färskost funkar också bra! Tillred i ugn, klara när champinjonerna börjar se blöta och skruttiga ut.

Zucchini med tomatröra
(tack Frida!)
1 zucchini
3-4 tomater
1 vitlöksklyfta
lite fetaost (ca 30 g, efter behag)
basilika

Skär zucchinin i 1 com tjocka skivor och stek en stund så de mjuknar och får lite färg. Skär tomaterna i små bitar, finhacka eller pressa vitlöken och smula sönder fetaosten. Blanda alla ingredienser till röran och lägg ovanpå zucchinibitarna. Grädda på ugnssäker form en stund, tills de är varma och fetaosten smultit lite.
Mängderna improviserade jag. Jag blandade också i lite tomatpuré och det blev riktigt bra.

Klyftpotatis
Skär potatis i klyftor och lägg på plåt. Ringla över olivolja, salta och krydda t.ex. med rosmarin. Grädda i 200 grader ca 20 minuter eller tills potatisen är mjuk. Mängden potatis beror ju på antalet ätare och mängden glupskhet.



ευχαριστώ για το φαγητό!

Långpannans briljans

Jag har under det senaste året upptäckt att brödbakning är både roligt och praktiskt- man får tiden att gå, möjligheterna att variera är oändliga och vad är inte bättre än nybakt bröd till kvällen? Dessutom är det billigt, och när man bara är två blir det alltid över av satsen att frysa in. När tiden är knapp och lusten att knåda deg och forma vackra semlor är medelmåttig, kommer långpannan väl till pass. Lite fuskigt kan det kännas som, och alltför vackert är det ju kanske inte. Men det går åt som smör i alla fall. Jag tänkte dela med mig av ett par recept på bröd i långpanna.

Rågbröd i långpanna

5 dl vatten
1 paket jäst (50 g)
2 tsk salt
2 msk honung
0,5 dl olja
5 dl rågmjöl
4 dl vetemjöl

Smula sönder jästen i fingervarmt vatten. Tillsätt salt, honung och olja och rör sedan ner mjölen. Häll smeten i en långpanna (smord eller på bakplåtspapper) och låt jäsa under duk i 40-50 minuter. Grädda i 225-gradig ugn, 20-25 minuter.


Vill man komma ännu enklare och snabbare undan och inte riskera att döda jästen, kan något av följande recept vara bra.


Havretunnbröd

2 dl havreflingor
3 dl vetemjöl
1 tsk salt
2 tsk bakpulver
7 dl vatten eller mjölk
1 msk honung
1 msk olja

Rör ihop havreflingor, vetemjöl, salt och bakpulver. Tillsätt vätska, honung och olja. Rör till en jämn deg och bred ut den på en smord plåt. Grädda ca 30 minuter i 200 grader.


Hälsobröd

5 dl dinkelmjöl (eller grahamsmjöl)
1 rivet äpple
2 tsk bakpulver
2 dl havregryn
1 dl russin
1 dl linfrön
1 dl solrosfrön
1 tsk salt
4 dl naturell yoghurt

Rör ihop alla ingredienser och häll smeten i en liten form eller på en plåt (satsen är ganska liten, ju större form, desto tunnare bröd). Grädda brödet i 200 grader tills det har fått fin färg, ca 1-1,5 h. Låt svalna och skär i bitar.


Några tips från den erfarna:
- tag inte ens av misstag smörpapper i stället för bakplåtspapper
- ha alltid torrjäst i skafferiet, funkar lika bra som färsk även om den är lite tråkigare
- man kan alltid göra sina egna mjölmixar och prova sig fram. Frön är alltid bra, passar fint som dekoration. Om du inte råkar ha frön av ett visst slag kan du alltid ersätta med något annat.
- kokta ägg är ett fantastiskt pålägg för långpannebröd
- havretunnbrödet kan skäras i fina bitar och serveras som förrätt eller plockmat med t.ex. skagenröra

Husmanskonst

Jag bestämde mig för att bli en av de otaliga matbloggarna i världen. Kanske är det en fix idé, ett projekt som jag tror mig brinna för men som faller efter det första inlägget. Vi får väl se hur det blir. Inledningsvis kunde jag ju presentera min blogg.

Husfru i köket.
Jag har varit rätt så intresserad av matlagning länge, och min första specialitet var havreflarn, som jag bakade i stora satser i högstadieåldern. På den tiden bakade jag gärna, och sedan jag gifte mig har mina insatser i köket betonats mer. Det är inte så konstigt, min natur placerar mig i köket och jag har inget emot det. Vägen till mannens hjärta går ju som känt genom magen (detta gäller dock inte för spenatsoppa). Dessutom är det billigare och bättre att laga till något själv än att köpa färdigmat.
Tanken med bloggen är att nu som då berätta för omvärlden om mina bravader i köket. Hittills har jag inte så mycket att skryta med, och det är inte heller mitt syfte. Jag gillar att laga mat, och om ingen annan är intresserad av hur goda våra gnocchin blev så fungerar bloggen som en loggbok för mig själv. Som relativt nygift lovade jag mig själv att lära mig göra de mest grundläggande maträtterna, och försöka mig på riktig husmanskost. Makaronilåda, köttbullar och diverse soppor är alltid bra att ha i bakfickan. Och kul var det att märka att jag nog klarar mig i köket, och därmed kan ta på mig rollen som husmor.
Självförverkligande.
Jag finner en viss frid i köket, och jag gillar nya utmaningar. Bloggen får fungera som en liten utmaning, den motiverar mig att prova nya recept och utveckla mig själv. Hittills är varken min fantasi eller talang särskilt utvecklad i förhållande till andra matbloggare. Jag har en pärm med utklippta recept, och av dem har jag knappast testat ens en bråkdel. Så kanske det är en bra start. Jan får stå ut med att vara smakprov, och även om han skulle vara nöjd med pasta bolognese varje helg, kanske detta ger en chans för våra smakvyer att vidgas en aning.
Himmel och pannkaka.
Jag är usel på att misslyckas, och sällan gör jag det. Bloggen får därför bli en övning för mig. Kanske lyckas tillreda något himmelskt gott (som våra hemlagade hamburgare igår) men jag hoppas nog lite på att kunna misslyckas också. Och framför allt att bara kunna rycka på axlarna, skratta lite åt det och försöka igen. Och att skriva om mina misslyckanden, att erkänna att jag suger.
Husmanskonst.
Jag är inte särskilt estetisk av mig. Det är inte heller min poäng (ännu), jag tänker inte sätta ut bilder på otroliga bakverk eller trerätters gourmetmiddagar med såserna perfekt ringlade över tallriken. Mitt krav är att köttbullarna håller ihop (det måste jag träna på) och att äggstanningen stannar så att lådan hålls ihop. Det skall se aptitligt ut, som det ska. Och så ska det ju se hemlagat ut också.
Man tager vad man haver.
Det är ett bra tips när man funderar vad man skall göra. Ibland upptäcker jag att jag har en havöppnad kvargburk eller något annat som man borde lyckas få att gå åt. Då är det bara att hitta ett recept med ingrediensen i fråga och planera menyn utgående från det. Det kan leda till en hel del nya aha-upplevelser.

Nåja, det var det första inlägget. Vi får väl se vart de bär.
Idag fick vi bara ta till upptinad kållåda (hemlagad visserligen), men i morgon ska jag testa om Jakob flyger.

Bon appétit.