Husmanskonst

Jag bestämde mig för att bli en av de otaliga matbloggarna i världen. Kanske är det en fix idé, ett projekt som jag tror mig brinna för men som faller efter det första inlägget. Vi får väl se hur det blir. Inledningsvis kunde jag ju presentera min blogg.

Husfru i köket.
Jag har varit rätt så intresserad av matlagning länge, och min första specialitet var havreflarn, som jag bakade i stora satser i högstadieåldern. På den tiden bakade jag gärna, och sedan jag gifte mig har mina insatser i köket betonats mer. Det är inte så konstigt, min natur placerar mig i köket och jag har inget emot det. Vägen till mannens hjärta går ju som känt genom magen (detta gäller dock inte för spenatsoppa). Dessutom är det billigare och bättre att laga till något själv än att köpa färdigmat.
Tanken med bloggen är att nu som då berätta för omvärlden om mina bravader i köket. Hittills har jag inte så mycket att skryta med, och det är inte heller mitt syfte. Jag gillar att laga mat, och om ingen annan är intresserad av hur goda våra gnocchin blev så fungerar bloggen som en loggbok för mig själv. Som relativt nygift lovade jag mig själv att lära mig göra de mest grundläggande maträtterna, och försöka mig på riktig husmanskost. Makaronilåda, köttbullar och diverse soppor är alltid bra att ha i bakfickan. Och kul var det att märka att jag nog klarar mig i köket, och därmed kan ta på mig rollen som husmor.
Självförverkligande.
Jag finner en viss frid i köket, och jag gillar nya utmaningar. Bloggen får fungera som en liten utmaning, den motiverar mig att prova nya recept och utveckla mig själv. Hittills är varken min fantasi eller talang särskilt utvecklad i förhållande till andra matbloggare. Jag har en pärm med utklippta recept, och av dem har jag knappast testat ens en bråkdel. Så kanske det är en bra start. Jan får stå ut med att vara smakprov, och även om han skulle vara nöjd med pasta bolognese varje helg, kanske detta ger en chans för våra smakvyer att vidgas en aning.
Himmel och pannkaka.
Jag är usel på att misslyckas, och sällan gör jag det. Bloggen får därför bli en övning för mig. Kanske lyckas tillreda något himmelskt gott (som våra hemlagade hamburgare igår) men jag hoppas nog lite på att kunna misslyckas också. Och framför allt att bara kunna rycka på axlarna, skratta lite åt det och försöka igen. Och att skriva om mina misslyckanden, att erkänna att jag suger.
Husmanskonst.
Jag är inte särskilt estetisk av mig. Det är inte heller min poäng (ännu), jag tänker inte sätta ut bilder på otroliga bakverk eller trerätters gourmetmiddagar med såserna perfekt ringlade över tallriken. Mitt krav är att köttbullarna håller ihop (det måste jag träna på) och att äggstanningen stannar så att lådan hålls ihop. Det skall se aptitligt ut, som det ska. Och så ska det ju se hemlagat ut också.
Man tager vad man haver.
Det är ett bra tips när man funderar vad man skall göra. Ibland upptäcker jag att jag har en havöppnad kvargburk eller något annat som man borde lyckas få att gå åt. Då är det bara att hitta ett recept med ingrediensen i fråga och planera menyn utgående från det. Det kan leda till en hel del nya aha-upplevelser.

Nåja, det var det första inlägget. Vi får väl se vart de bär.
Idag fick vi bara ta till upptinad kållåda (hemlagad visserligen), men i morgon ska jag testa om Jakob flyger.

Bon appétit.